Ledig helg

Denna vecka har vi kört två tuffa pass till men spelarna har inte sett så sega ut, den skara som tränar är taggade och mycket starka. Men nu denna helg är alla lediga från fotbollen. Vi behövde bryta av, Anders var bortrest, Charlie och Tom på tränarutbildningar, Ossian i alperna. Det var läge att bara få vara helt enkelt. För från och med nästa helg är det matcher varje helg till seriepremiären så det gäller att ladda batterierna. En helg som denna ägnar jag lite åt reflektion, lite humor. Det behövs. Nostalgi. Fadäser som skett i klubben genom åren. Alla känner inte till namnen men det går ju att visualisera händelserna och se komiken. Här kommer några BIK klassiker... -Någongång i slutet av 70-talet tränade Lasse Eriksson ett pojklag. Små ivriga gynnare. De skulle spela match, stoj och stim i omklädningsrummet. Laget springer ut till matchen, då lille Jimmy Wessel kutar ut men väl på planen upptäcker de att han inte fått på sig shortsen. Go syn med tröja, kalsonger, strumpor och skor. Just den den ivern att komma ut på planen är ju festlig. - Jörgen Nilsson lirade i pojklagen. Göran Adolfsson var tränare. Alla skulle duscha efter träning. Lille Jörgen vägrade. Mycket diskutioner. Till slut ställer sig en förgrymmad Jörgen i duschen, med kläderna på. Trots och ilska i symbios. - För ett tag sedan kom en försäljare till mitt jobb. Vi kände igen varandra då jag haft honom i distriktslaget som ledare. Han var också ledare i Oskarshamns AIK. Vi hade tuffa dueller med dem i pojklagen. De spelade en match här i Blomstermåla minns han och vi hade en ilsk domare som klampade omkring på planen i träskor sa han. Matchen var het och det hade varit ordkrig mellan OAIK ledarna och träskodomaren. Efteråt klampade han in i deras omklädningsrum, han förklarade att de var stadsråttor och minsann skulle få smaka på smockan om de inte passade sig. Mästerlig domare i träskor det där.. - 1983 hade vi prisutdelning i BIK då var Benno Magnusson prisutdelare. Alla knattar fick priser av olika slag. Jag och Mattias Andersson vann skytteligan. Benno frågade hur många mål, 29 mål var sa vi. Näste unge man var skytteliga vinnaren i pojklaget födda 71. Glenn Wilmin stegar fram. Samma fråga. Hur många mål? 1 mål säger Glenn. Benno tappar hakan. 1 mål. Fantastisk att vinna på det. Laget hade 1-112 i målskillnad nåt sånt, Glenn vann alltså skyttepriset på det målet. En klassiker. -En som aldrig fick göra ett mål ens var Svante Gustavsson, den ettrige backen som alltid hade svar på tal. Men en gång på hemmaplan efter en av sina otaliga raider som publiken älskade. Han drog alltid iväg, till tränarens ilska iväg på soloturer med bollen från sin mittbacksposition. Denna gång hittade han mig med ett väggspel utanför straffområdet. Vi väggar, jag hinner spela tillbaka bollen men blir sekunden senare kapad så jag flyger. Svante får sitt livs träff och sätter skottet, hans första enda mål i BIK..men nej. Domaren har blåst av precis innan han skjuter för tacklingen på mig. Orden till domaren kan ni tänka er och jag fick en skopa för att ha filmat. Jo jag tackar. Så Svante förblev mållös på planen men ordkrigen vann han alltid.. -Pedagogen Pontus Jägerbrink skulle instruera höjdhopp när vi en gång skulle ha friidrottstävling. Allt för att bryta av fotbollsspelet för en dag. Pontus samlade alla och förklarade fint hur man skulle löpa fram och hoppa. I sitt första hopp sedan hoppar han själv in i hoppställningen, får ena stolpen i huvudet och blir knockad, blöder och får ett förband. Alltså den synen efter sitt vältaliga intruktionssnack innan hoppningen, snacka om misslyckad instruktör.. - Även Svante gjorde en Svante på denna friidrottsdag. Han hade länge haft bekymmer med en axel. Förklarat för Håkan Jägerbrink tränaren att han inte kunde träna fotboll veckan innan som var. Men väl på denna friidrottsdag dök han upp, i keps och med en cigg i mungipan. Plötsligt går han ner på planen och förklarar att han vill vara med i spjuttävlingen. Axelskadan är tydligen glömd, han går in, kastar och vinner. Självinsikten personifierad Svante G. - Jag avslutar denna kavalkad med en prisutdelning till med ungdomssidan. Tom Petersson( Jockes pappa) skulle avtackas med ett specialpris. Speakern talade i mikrofonen.- Å nu kommer Markus Wilmerts specialpris där han ska tacka av Tom för sina insatser. Markus stelnar till verkar det som, får någon sorts hjärnsläpp. Svartruta. Framför scenen står alla priser som ska delas ut. Han går förbi dessa, försvinner bakom scenen. Alla undrar vart han tog vägen. Det blir en märklig tystnad. Tom står väntandes på scenen. Ut kommer då Markus med en blomlåda modell 60-tal. Dammet yr från den. Det är plastblommor i lådan. Han ger den til Tom. Detta är en historisk prisutdelning. Applåderna är sådär sporadiska, Tom ser yttrest frågande ut. Hans tankar är nog om det är ett skämt. Synen av detta är magisk. Vilken avtackning ha ha. Markus hade alltså fått någon sorts panik och inte sett vart priserna var, gått ut bakom och lyckats hitta denna blomlåda. Vad är oddsen?? Makalöst ögonblick. Finns det någon som har ett foto när Tom står med blomlådan i händerna är jag beredd att betala kraftigt för det fotot, oj oj det blir inte bättre. Nu njuter vi av helgen sedan börjar vi träna igen på tisdag kl 18.30 i Mönsterås.

Publicerad: 2017-02-25 08:48