Vi åkte i fredags på ett kort, intensivt tränings/matchläger i Vallentuna strax norr om Stockholm.Redan direkt var skratten där, kortspel och tandrader glänste. Fredag-Söndag. Programmet var tätt. Vi åkte fredagmorgon 06.00, framme vid 12.30. Snabb installation på trevliga fina Hotell Vallentuna. Ett litet varmt lägenhetshotell precis vid Vallentuna IP som hade mycket i sportväg. Tennishall, 2 hockeyhallar, friidrottsbana, ett gym och 3 fotbollsplaner . Vi tränade på fredagen kl 14.00. Ett pass så intensivt man bara kan önska. Jag anade ju detta för känslan i bussen var så laddad med energi. Denna unga trupp är till bredden fylld med så mycket liv, glädje, skoj, skämt och skratt. Lika mycket fylld med fotbollstalanger, fokus, viljor, attityd, stridstuppar, hankatter, vildkatter. Ett sanslöst underbart gäng att träna. Anders och jag njuter att få träna denna trupp. Första träningen som sagt ett oerhört tryck i benen. Jag ville egentligen bryta efter 70 min för jag visste vi skulle ha en stenhård match dagen efter men det gick liksom inte. I spelet var alla spelare som i trans. Oerhört fokuserade och villiga att offra ben för att vinna i spelet. Jocke blev knockad i en duell, låg en stund men körde på sedan. Emil blödde från ett knä, Benjamin kickades omkull av Tobbe, Charlie och Alle dundrade ihop i en tackling som mest liknade två tjurar som skulle drabba samman. Bollen blev typ oval. En oerhörd intensitet. Tufft, fysiskt, verbalt men på rätt sida lagen.
Efter träningen gick vi och åt på Restaurang Istanbul. Väldigt gott. Sedan körde Phille lekar med truppen och efter det lite snack av oss ledare om vad som komma skulle. Natti natti. Sedan frukost och en 30 min promenad i Vallentuna. Någon i Kåres(de vi mötte på lördagen) lag hade sett oss gå och undrat vad det var för juniorlag vi kom med( ja vi har en ung trupp men som denna trupp stred för de svartvita tröjorna i matchen). Matchen mot Kåre Goif var kl 12.00. Kopplingen till Kåre är Daniel Wesslund som varit viktigt ankare i Blomstermåla under många år. Han pluggar nu i Stockholm och hamnade i Kåre Goif. Ingen slump vill jag säga. Wesslund står för ett stort hjärta och Kåre som klubb verkligen för hjärta/tillsammans . Det kändes från alla ledare och spelare i matchen och under hela vår vistelse. Matchen blev en holmgång där det slutade 2-2. Kåre imponerade på oss. De spelade med få tillslag, hade underbar tajming i pass/löpningar. Var tunga, direkta. Ångade mot mål. Varje spelare oerhört duktiga. Ett oerhört bra lag. Så vi fick kämpa så hårt. Men försökte verkligen spela vårt spel. Stor eloge där. Kåre hade mest chanser i första men det är vi som leder med 2-0 i halvtid. Två mål av pigge Benjamin Elmgren. Vi var vassa i omställningarna och kliniska. I andra halvlek rivstartar Kåre och är som vilda djur på jakt efter föda. De sätter 2 snabba bollar inom de första 10 min av andra. Resten av halvleken böljar som Östersjöns hav. Jag trodde vi skulle ramla ihop där men vilken moral vårt lag visar i denna svåra stund. Inget gnäll på varandra utan ett stridande fokus att hålla tätt, stoppa flödet. Och verkligen också våga/orka skapa mer. Det blir chanser åt båda håll men matchen slutar 2-2 och vi som BIKledare är stolta över vårt lag. Vi byter och alla spelar och samtliga presterar på max.
Efter matchen samkväm med motståndarna. Dusch, bastu, mat och aktiviteter. Alla umgicks, underbart att se. Vi ledare satt och njöt. Vi fick äran att prata med deras tränare Ulf Lyfors som har en enorm meritlista. Damlandslagstränare 1980-87. EM-guld med damerna 1984. Sedan massor av uppdrag för svenska fotbollsförbundet. Väldigt trevlig man liksom Erik, Roger och Torbjörn som var runt Kåres lag. Oerhört trevliga, varma människor. Det var en stor viktig bekantskap som knöts denna helg. Vi hoppas kunna bjuda hit Kåres lag och visa upp metropolen Blomstermåla. Det är så mycket intryck av en sådan här helg. Sammantaget så är vi Anders och jag mäkta stolta över hur vår trupp genomfört helgen. Stenhårt fokus på fotbollen när vi haft träning och match. De har varit förberedda och maxtaggade. Mellan träning och match massor av skämt/skratt och känslan är så stark i gruppen. Vi är ett och vi lämnar aldrig någon ensam. Inte på planen , inte utanför. Fotboll speglar så mycket livet. Vem man är, vem man vill vara. Vilka vi vill vara och vilka vi är börjar som ett foto i vatten vackert visa sig. Från grumlig början till underbar skärpa. På matchen i lördags kom två urBlomstermålabor på besök. Patrik Cassenac och Glenn Wilmin, båda med stora hjärtan. För Blomstermåla som de växte upp i och för Stockholm som de lever i numera sedan länge. Vi kramades. Viktiga kramar. Fredagen var ju tung i Sverige med händelsen på gågatan. Man stannar, fryser och blir ensam. Då behövs värmen. Tycker Sverige visar vad vi står för i svår situation. Man gråter för de drabbade. Jag tänker på vad vi i Blomstermåla IK står för, vad Kåre GoIF står för, Patrik och Glenn som besökte oss, tjejerna som äger lägenhetshotellet, Bödamannen med sin syster som bodde i en lägenhet. Kramar är viktiga. Aldrig ska vi tappa tron eller vika ner oss och bli rädda. Tillsammans.
Publicerad: 2017-04-09 21:02
Publicerad: 2017-04-09 21:02