I torsdagskväll mötte vi Kalmar Södras soldränkta Skyttis IP. Vackert belägen bakom sjukhuset ligger den inburrad bland träd och sly. En gammal tjusig träläktare, trevliga funktionärer som välkomnade till matchen. Allt kändes fint. Matchen blir mycket jämn( i 75 min), under första halvlek försöker vi ligga rätt i defensiven när Kalmar Södra hela tiden slår långa bollar mot sitt fyrtorn på topp. En jätte som tyvärr kom att spela huvudrollen. Vi jobbar mycket bra tillsammans, vinner mycket andra bollar på mittfältet som gör att vi kan starta anfall. Ibland lyckas vi också bryta bollar och kontra. Grille har en lurig frispark i början som målvakt räddar och returen nära att slås in. Vi har flera bra inlägg, bla ett då Charlie kommer fram och slår in den till Albin som dock inte får in bollen. Vi är nära, Södra tuggar sig fram maskinellt och skakar fram några chanser via fasta situationer. De får en hörna och helt ostörd får jätten nicka in 1-0 från 1 m. Vi repar mod och fortsätter, gör en riktigt bra halvlek. Fokuserat gör spelarna det vi pratat om innan, vi hotar i djupled när vi ställer om. Vi jobbar kompakt ihop, vinner dueller och vågar offensivt. Grille snappar upp en boll, passar Benjamin som bryter in i banan och skjuter in 1-1 med ett mäktigt skott. Underbart! Södra skapar några lägen men Sebbe i mål räddar oss vackert och viktigt.
Andra halvlek trycker Södra ner oss lite mer, vi har inte lika mycket offensivt men matchen är mycket jämn. De skapar inte några frilägen, vi försvarar oss bra men de är tunga på fasta och i 74 min får de en hörna igen och bollen studsar flipper och går i en båge utanför straffområdet där står en Södraspelare och dundrar in bollen på volley. 2-1. 3-1 kommer strax efter på gissa vad? En hörna. Deras inbytta spelande tränare får ostörd nicka in bollen. 4-1 bredsidar the giant in fast bollen går inte in i mål. Den studsar ut för den tar i hjulet och ut men domartrion dömer mål. Ofattbart tycker jag då det borde vara smått omöjligt att avgöra om hela bollen var inne men denna kväll går allt in för Kalmar Södra. 5-1 gör de åter på en hörna. 4 HÖRNMÅL!! Visst de är starka på huvudet och 2 m långa ett par av dem men 4 mål då de ostört får placera in bollarna är oacceptabelt. Detta fäller oss såklart i matchen. Vi har inte släppt in ett mål innan på hörna så det var en smärre chock att beskåda men en ögonöppnare och något vi måste lägga extra fokus på. Hörnorna ett stort minus, liksom alla frisparkar vi drar på oss. De skapar ju sina chanser på fasta. Vi har under matchen också många lägen när vi rättvända kommer mot deras försvar, löpningarna sitter men vi slarvar med passningarna som fastnar och allt rinner bort i besvikelse.
Kalmar Södra vinner med 5-1, siffrorna känns mycket hemska då det inte speglar matchen. Vår insats är återigen gedigen överlag, vi kämpar och står upp men blir tungt straffade. Det är ett bevis på att vi inte får vara så slapphänta på fasta och att vi måste vara 100% koncentrerade i offensiven om vi ska ro hem 3 p.Laget agerar som ett lag och ger allt men vi drabbas också av skador som gör att vi hela tiden måste ändra, störa rytmen. Sista kvarten är det cirkus, Jim Frick får gå av med ryggont, Felix har kramp och linkar ut, Emil har ont i en baksida och kliver av. Sedan innan är bröderna Karlsson skadade liksom Stefan och detta är hela vår backarsenal så vi får ändra och pussla. Det blir givetvis svårt. Under matchen slår Grille in ena framtanden och Charlie får en karatekick som spräcker läppen, de fortsätter spela men är väl omtöcknade kan jag tro. Det mesta går emot nu men vi är bestämda hela laget och vi tränare. Vi ger oss aldrig!!
Direkt efter matchen är besvikelsen stor, tomhet i spelarna men bara någon timme efter så är tugget och tagget igång på spelarnas egna facebooksida. De vill spela igen, nu, direkt, komma åter ut och ta nästa chans att kamma hem poäng. Hungern finns i laget, vi ledare är superladdade. Vi pratar idel framåt, alla saker vi vill förbättra. Så hoppet och tron är med oss. Vad är framgång? Poäng och segrar såklart. Det ger självförtroende och vind i seglen. Vi har det motigt nu men i januari/februari fanns det inget lag. Klubben var en hårsmån från att dra ur laget ur serien då truppen var tunnare än min hjässa och det säger inte lite det. Den landningsbanan för mygg var mer imponerande än den lilla skara som då fanns tillgänglig. Men klubben/tränarstaben hade ett möte. Knöt de sista krafterna och fick på en vecka 5 nya spelare vilket gjorde att det fanns hopp. Vi har sedan jobbat hårt varje vecka för att få igång spelare, det är tunnt till antalet men laget/truppen vi har är massiv i känslorna som finns i gruppen. Vi viker inte ner oss, vi vägrar och har lovat att kämpa i 22 matcher. Laget föll inte ihop sist heller trots att siffrorna pekar på det men vi höll ihop i defensiven på planen men brast på de fasta situationerna. Det håller inte. Men vi hade varit grymt besvikna om laget hade släppt till massor av frilägen och inte jobbat ihop, spelarna ger allt. Vi ska nu vässa oss i egna boxen och vara kliniska i motståndarboxen så ska vi vända detta.
Det är en framgång att se laget kämpa, att de finns för varandra där ute. Sliter, jobbar för laget. Vi tränare längtar tills nästa drabbning, vi vet att vi har ett hungrigt lag. Vi vet att spelarna brinner för att ta sig an nästa motståndare.Detta är inget ordbajs, inga tomma ord. Att BIK har ett lag på planen är en framgång i sig med tanke på vad som hänt med spelartruppen sista åren, vi ska kriga för klubbmärket på bröstet 2016. Kriga och ge allt. Vi såg ljuspunkter mot Södra då vi hotade i djupled med en pigg Viktor, en Felix och en Benjamin som löpte i djupet. Grille droppade ner och lade många bra passningar. Albin ett kylskåp på hjul som innermitt, plöjde fram och var mycket bra. Philip och Charlie på kanterna visade attityd och mod. Jim och Emil mycket bra så länge de var med. Axel K var stabil och vek inte undan i 50/50 duellerna. Vi satsar nu framåt mot Gullabo/ Gullaboåsmatchen.
Publicerad: 2016-05-14 12:27
Publicerad: 2016-05-14 12:27