Igår hade vi årsfest och det är alltid en munter tillställning. Förra året åkte vi ur div 4 men hade en trevlig årsfest för det. För detta gäng, denna stämning vi har går inte av i motgång. Den växer och vill ta sig ur det svåra och truppen vet att vägen till framgång stavas tillsammans. I år blev det ju en klang och jubel höst efter tuff vår. Men vi börjar med januari, då vi drog igång med en trupp så fjunig och ung men med stora portioner talang inneboende. Medvetet hade vi satsat allt krut på en ung träningsvillig trupp. Aldrig har jag tränat ett så ungt lag, tror inte det ens funnits en så ung seniortrupp i BIKs och kanske någon klubbs historia. Men vi ville ha det så, Anders min kollega och jag. Träningen i januari var fokus på två saker. Hård träning med mycket fysik men också på lika mycket teknik. Allt spel var fokuserat på få tillslag, pass/rörelse i allt vi gjorde med boll. Mycket löpning. Men sedan också ett nytt grepp. Rörlighet/smidighet. Vi har under hela året kört inslag av ett 15-tal övningar där vi berör nya delar av kroppen. Inte så raka stora muskelgrupper utan mer in på sidospår, hitta nya muskler, leder att jobba igång. Sedan lade vi in några pass med Lina på Lilla gymmet i Blomstermåla. Hon inspirerade oss med nya pass. Så vi tränade på div 2 nivå under januari och februari med 4 pass i veckan. Där lade vi grunden. Vi började sedan med träningsmatcher, Lindsdals b-lag med inslag av A-lag mötte oss och vi vann med 2-1, allt satt helt perfekt. En makalös match. Hur skulle detta gå? Jo mest nedåt resultatmässigt. Vi har sedan oerhört svårt att hitta rätt, allt blir rörigt. Laget har så mycket att ta in. Många gör sin första seniorsäsong, några sin blott andra seniorsäsong. Så det är en berg och dalbana vi åker i. Känslomässigt, fysiskt, taktiskt. Men vi har ett strålande träningsläger i Vallentuna i april som ger oss god råg i ryggen. Laget svetsas samman och det lägret var i slutänden oerhört viktigt. Vi börjar serien och jag/vi ledare är mycket osäkra på om laget är redo. Det är inte laget. Vi kommer från konstgräs till buckliga planer, köttigt motstånd. Mer närkamper än de nånsin känt på. Många klarar inte av pressen av seriespel, fysiken eller studsiga planer. Vi kör i diket. Saknar någon på planen som ger stabiliteten. Vi har efter våren endast 10 poäng och ligger illa till i serien, platsen ovan kval nedåt. Men har ändå börjat inse vad som krävs för att förtjäna seniorpoäng. Vi avslutar bättre med en bra bortamatch mot Färjestaden. Det tar oss in i sommaren. Jag har en familjedust hemma med fru och dotter som vil åka på semester(logiskt) men jag säger nej. Vi måste vara hemma, laget måste träna hårt. Vända trenden. Så vi skjuter på semestern, laget tränar extremt bra i 3 veckor innan hösten börjar. Vi kör 2 träningsmatcher och allt börjar kännas bättre. Spelidèen har tagit tid men nu börjar alla förstå sina roller, vi får in Wille och Kim som nyförvärv. Detta är nytt härligt viktigt blod in i gruppen. Sebbe är avstängd de 4 första matcherna så Grasse får kliva in. Det ger oss en rutin som är viktig, hans lugn, röst, pondus tar laget till en ny nivå. Matte Rehn är med de första matcherna på hösten och det avlastar också alla unga. Så viktigt av Matte där. Vi börjar vinna, det skapar självförtroende. Och detta bara maler på , inte av sig självt såklart. Vi tränar fokuserat i veckorna, laget vet sina roller. De brinner, de vill, de kan. Nu blomstrar allt vi tar i. Vi spelar en oerhört passionerad fotboll, fart, fantasi. Ett modigt spel, ett kreativt spel som känns över linjerna till oss vid sidan. Publiken som kommer älskar det, att se laget spela. Vi gör oerhört bra matcher mot Läckeby, Runsten hemma min favorit, Nabben borta så skönt att visa att vi vuxit upp. Klarar deras fysik och vinner med 2-1 i jämn jämn match. Vi har sedan IFK O hemma i en match som går till historien, avgörande match. Ruda har BB 2001 borta och vi spelar hemma. Ruda leder i halvtid med 5-0, vi med 2-1 är flera mål efter Ruda i kampen. Men sedan äter vi oss in, sakta. Mål efter mål. Vi gör 5-1 i 85 min. Ruda matchen är slut de vinner med 7-1. Vi måste göra ett mål till, 1 min kvar. Vi får frispark, vi ropar upp Jocke i boxen. Lång frispark, Jocke skarvar till Kim som spelar Benjamin. Han har missat två klara lägen innan, har pojken vuxit upp? Fått skäggväxt? Ja det har han. Rena rama tomteskägget. Med en sådan koncentration och kvalitè tar han emot bollen och sätter sedan bollen i nät. 6-1 och vi vinner och går förbi Ruda med 1 mål i sista sekunderna. Totalt kaos och magi. Har aldrig varit med om mer spänning. Vi går till kval, efter sommarens fokus var jag tvungen att köpa mig lite familjefrid så vi bokade in en resa efter serien. Nu blev det kval så jag missade första matchen mot Tvärskog borta, så nervös jag var i solstolen går inte att beskriva. Men hade telefonkontakt med broder och lyckan när laget vann med 2-1 i första matchen går inte att beskriva. Jag var så lättad då jag inte var på plats, så glad att Anders och grabbarna lyckades. Vi fortsätter sedan mot Stjärnan hemma i en gyttjebrottarmatch, ingen fotboll mest krig och slit. Vi lyckas faktiskt med nåt bra från sidan, då vi vid 1-1 i 80 min skickar in Kim som gör 2-1 i 82 minuten på pass från Felix. Nu är allt i egna händer inför Storebro borta. En lurig match då laget känner hur nära de är, det är smått feststämning på väg till match. Så vi drar ner gardinerna innan uppvärmning och beordrar 129%igt fokus från ALLA med omedelbar verkan. På med hårt jobb, på med kreativiteten. Fokus. Och som laget blomstrar i första halvlek. Visst vi mötte ett sargat avslaget lag men alltid lätt att falla in i deras gödsel. Vi kör över dem med tempo och fantasi. Underbart spel. 3 jättefina mål och matchen kändes i hamn. I andra kan vi lufta alla, vi vinner klart kvalet och division 4 är åter vår serie. Det känns helt otroligt att vi lyckades vända allt från ett svart hål under våren till hela 13 matcher i rad utan förlust. 12 segrar och ett kryss. Makalöst facit, svårslaget. Varför lyckades vi? Oerhört mycket träning gav till slut resultat, mycket fina fotbollspelare som behövde tid att mogna, förstå kravbilden fick blomma under hösten. Vi har haft en tydlig spelidè som alla till slut köpt och förstått. Vi har haft ledord som gjutits in med långsamt murbruk. Konkurrens, dialog, delaktighet, glädje, en tillsammanshet i alla stunder(speciellt de svåra i motvind). Laget har bytt fjun till kraftiga strån på samtliga delar. Detta lag har gjort den mest otroliga resa, all ära till samtliga i truppen. ALLA har verkligen bidragit och det är inget skitsnack, för det är de där små extremt viktiga insatserna som i slutet var avgörande. Mer om detta i nästa inlägg, för nu får jag ej rum med mer ord. Ha en trevlig söndag alla därute.
Publicerad: 2017-10-29 16:36
Publicerad: 2017-10-29 16:36