Det blev en tung tung förlust igår mot Gullabo/ Gullaboås. Motståndarna vann rättvist med 4-2 efter en match där det mesta gick fel för oss. Vi startar bra, Grille chippar snyggt över bollen i straffområdet till Benjamin som sätter foten mot lädret och träffar ribbans underkant. Oerhört nära. I 7 min får Benjamin bollen centralt efter att Albin banat väg( brutalt omkullsparkad) och passar Grille som rullar in 1-0. Vi har startat bra, laddat åter men vi får inte behålla ledningen mer än 2 min då en motståndare kommer på kanten, ska lägga in ett inlägg men klipper till och bollen blir till ett skott( han kan aldrig menat det som skott) istället för inlägg. Sebbe har tagit ett steg ut, blir överraskad och bollen tar i bröstet och ut. Där står givet en motståndare och bollen är i maskorna. Vi hinner inte bygga upp något självförtroende, oron sprider sig snabbt som en eld i massiv vind. Ängsligt tar vi oss an matchen nu. Motståndet som är lika roligt som en Ingmar Bergman film och bufflar sig fram med låånga bollar. Det är en spelidè att ha full respekt för, inte rolig men ibland effektiv om man har spelare till det. Gullabo har det. Ett fyrtorn som knoppar och lever rövare, hungriga andrabollsspelare och rappa yttrar. Deras spel är jobbigt för oss. Vi tar inte kampen och de maler ner oss, de har en boll i stolpen. Vi har "indian" uppspel som blir friläge. Vi försöker stoppa blodet och pressar nu upp högre med forwards för att störa. De får inte lika lätt slå bollarna nu men vårt lag är segt i förflyttningarna och vi blir långa som lag. 1-1 i halvtid.
I halvtid är första gången vi är riktigt besvikna, det blir en form av uppvaknande " hårblåsvariant" för att laget ska förstå vart matchen är på väg. Känslan är laddad när de går ut men på planen är laget sargat, mer än man kan ana. De hittar aldrig tillbaka till lugn, till kollektivet, till tron. När man är i botten av tabellen straffas man ofta till synes hårdare och visst straffas vi i andra. 2-1 kommer i 54 min på ett skott som returen slås i mål. 3-1 får en långbent herre skruva in ostört. Benjamin nickar fint in 3-2 på inlägg av Svante. Men ganska snabbt efter punkterar de med 4-2 på en lobb. I första halvlek har vi två avslut i ribbans underkant( Philles fina nick och Benjamins skott) motståndet kommer till synes enkla avslut, returer slås in, bollar studsar fel för oss. Men det är inte otur. Gullabo vill mer, kan mer denna kväll. De är köttiga, inte vackra men effektiva. Tunga och har en aggressivitet som vi inte har. En beslutsamhet. Vi förlorar på ett sätt vi inte gjort innan. Det smärtade enormt att se som ledare, som spelare vill de ju inte att det ska se ut som det gjorde. Förberedelserna var perfekta, uppvärmningen bra, laddningen elektrisk men ändå föll vi platt när motgångarna kom. Vi hade behövt ett par kanadicker som schysst skulle ha tacklat, vunnit bollar, spridit energi till det konstruktiva spelet. Men vi kom aldrig intill. Det var håglöst.
När allt går emot sportsligt kan det kännas paralyserat, så var våra spelare igår. Förstenade, förlamade. Viljan finns ju, de vill vinna men nu knyter det sig. De visste direktiven men kunde inte utföra dem. Vi känner förtroende från staben av spelarna och vi förmedlar vår tro på dem. Idag har dimman lättat i sinnet. Vi ledare har fått några viktiga signaler av assisterande kapten Albin Strand och gammelsmurfen Andreas Kling, de vill bara ut och tillbaka. Spelarna är med oss i det spel vi vill spela, det känns väldigt bra. Ger ny energi för igår var vi sänkta, idag ny dag. Det blixtrar inuti, idèerna sprudlar. Vi ska jobba så hårt nästa vecka, fila, träna, prata, vinkla, förklara. Fotboll är enkelt och underbart men ibland komplicerat och knäckande men charmen är att bollen ligger där för oss. Kamraterna håller samman nu, vi har bandet emellan varje lagdel, mellan varje spelare och ledare. Ett rep som vi aldrig ska släppa nu, det var blytungt igår men nu greppar vi tag igen och blickar framåt. Vi släpper aldrig taget!!
Publicerad: 2016-05-20 17:01
Publicerad: 2016-05-20 17:01