Mörevallen

För ett antal år sedan angreps Mörevallen i Påryd av vildsvin. De bökade runt och skapade hål som rena rama mindre flygplansraider kunde ha ordnat via lätta övningsförsök. Mörevallen denna kväll var dock fin, inga hinder synliga men matchen skulle bli något annat än hinderfri. Första halvlek var en jämn sak, båda lagen låg tätt ihop. Nosade som eskimåer på varandra, kände av. Försökte rätt ödmjukt hitta hål i försvaret. Visst vi var kanske det passivare av lagen, vill så gärna så mycket men vet ju om läget. Håller sitt läger tätt från väta och kyla så mycket det bara går. Vi skapar inget alls men det finns heller ingen frustration. Laget agerar som ett lag. Påryd har några lägen, Sebastian räddar ett lurigt skott i marken till hörna. Sedan kliver de fram, hittar ett inlägg och köttig mittfältare löper genialiskt och knoppar in 1-0. Trist viktigt första mål. Halvtid och vi skrapar mod, det finns och vi vill. Spelarna går ut med bättre mod och attityd i andra, lite mer chansningar men vi måste ju chansa. Grille kommer runt spelar in med vänstern, den studsar förbi flera innan Felix får den öppna chansen men missar tyvärr. Benjamin vänder runt och skjuter, svårt skott men hade den gått vid sidan ja då hade vi kvitterat nu tar målvakt den. Efter en kvart vänder spelet. Albin löper hem, liten riktningsförändring. Han slinter i steget och får kroppens tyngd på ena vadbenet. Det bryts av med distinkt skott. Benet pekar åt hållet fel men nyutbildade Wesslund kliver in och lägger benet till rätta(imponerande) innan ambulans kommer till plats. Albin vår underbara Albins ben bryts alltså och med det en stor portion passion och kunskap för laget. Vi har sedan tidigare ännu mera ryggrad skadat i och med Mats skada. Laget får kulor överallt men vi vill inte, ska inte, vägrar ge oss. Matchen fortgår och vi fortsätter gå för poäng, Påryd ligger och lurar och väntar klokt. De får sina kontringar och till sist sätter de 2-0. Förlust mot stabilt Påryd, coachade av en av mina läromästare Lasse Svensson. Extra spets att coacha mot honom denna kväll såklart, han lärde mig massor under vårt gemensamma år i KFFs u-lag. En mentor av klass, hjärtat i förarsätet. Handen på röd växelspak. Jag respekterar Lasse till 100% men jag mådde skit till 110% över förlusten, över Albins benbrott, över Mats skada, över allt djävulskap som drabbar oss 2016 men jag har varit i gapet förr. När man har allt emot. Fokus ligger bara nu på att vända. Hade fint besök i veckan när Lindsdals sportchef Mattias Edman var hos oss. Hans tunga är vass och extremt ärlig därför känns det ändå så bra när han berömde intensiteten från spelarna i träning. Han gillade vårt upplägg som vi tränare har med gruppen. Blomstermåla IKs idrottsplats med alla planer och möjligheter, vaktmästare som brinner. Materialare som ger allt. Ett hjärta har alltid rätt, det stinker blod och svett. Jag tjatar orden men oj vad de tar mig till nästa möjlighet..i all jävlighet. Sista plus till Mattias Asp som nygammal mittback, det såg mycket bra ut Aspen.

Publicerad: 2016-05-29 22:09